Tror jag är knäpp! Eller lite desperat efter en säker framtids plan. Igår tipsade pappa mig om att jag skulle kolla lite på universitet. Bara för att. Tänkte inte så mycket mer med det. Men när jag satt där vid datorn, helt utan något att göra, så tittade jag runt lite. De tog typ fem minuter innan Andreas skrek på mig att jag skulle komma och titta på en sak. Sen glömde jag bort datorn helt. Idag åkte jag till mamma pga att pappa skulle hämta mig där och vi tre pratade om det hela i typ fem minuter. Jag vet att mina föräldrar kan prata. Men jag visste inte att dom kunde få mig att gå från inga planer alls för framtiden - till fullbokad tre år framöver. Det skrämmer mig lite. Men jag tänkte lite såhär: Om jag nu går under sommaren och blir miljonär, får ett drömjobb med extremt hög lön, eller något dyligt, så kan jag alltid tacka nej till utbildningen (om jag nu kommer in). Men om jag nu inte har något planerat eller om saker fortfarande är som dom är nu så kan jag gå i skola igen. Nu låter det kanske som att jag inte alls är så pepp på att gå i skola igen, men så är inte fallet. Det enda jag säger är att jag är öppen för förslag tills jag hittar något som jag verkligen vill :)

Så till en sammanfattning: 

• Jag har sökt till två program på universitet.

  
  
• Mina föräldrar kan snacka.

• 
  

  Jag får aldrig sitta vid datorn i mer än fem minuter innan Andreas ropar på mig.

  
  
  

   

  
  
  
  
  
  
  
  
  

  Över till något annat! Jag har en jobbintervju i morgon! På ett hotell! Håller på att få något fel av all nervositet. Vi håller tummarna nu :)