Ska bara se/lära mig göra inlägg via telefonen :)

Det har sin anledning till att jag bara skriver om min "diet" osv... och de är för att jag inte kan tänka på annat! Och nu så här dagen efter "fetar-dagen" så känns de bara skit! Har så god lust att trycka i mig de som finns kvar av godiset och cupcakesen! MEN, jag håller mig än! Det roligaste är att jag inte måste gömma godiset ifrån mig, utan från Andreas ^^ Så nu ligger de och väntar, i sin gömma, på mig!

Andreas tog lite bilder på mig idag för att se om det har gett nå resultat. Vi tog några innan jag började. Och helvete vad glad jag är, de syns tydligt redan efter två veckor! :D Nu väntar vi tills på tisdag då det är dags för att måtta allt.

En av anledningarna till att man har lust att avbryta är kanske för att hjärtat äter så fruktansvärt! Nu är väl kl 00.00 och han sitter och äter varmamackor med ett stort cola glas! Min 200kgs klump!

Har varit och handlat allt till cupcakes baket tills i morgon! :D 

Plus att vi köpte 1,4 kg godis! Trotts att Andreas kommer säkert äta upp allt... 

Nu sitter jag här och försöker jobba och fick lite sällskap av min söta! Dock tycker jag att det fattas en liten valp här någonstans. Men jag klagar inte på dom här! Inte för 5 öre. 

Snart har det gått två veckor utan att jag har fuskat! Och jag har inte gett upp ännu!   

Och snart är det lördag igen! Som jag längtat! Dock har Andreas lovat att vi ska baka cupcakes på fredag, så att dom får stå i kylen övernatten så är fit for fight tills på lördag, då jag får äta vad jag vill ^^

You can do it, you can do it!! 

Som så otroligt många andra håller jag också på att få damp på min kropp. Vet inte hur många gånger om dagen jag klagar över mig själv, verkligen trycker ner mig själv. Och så många gånger jag sagt att "ne nu jävlar får det vara nog". Hur dum är man egentligen? Och nu sitter man bara och klagar på sitt gamla jag; om jag hade börjat för ett år sedan hade jag sett bättre ut nu. 

Jag har säkert påbörjat en diet/träningsschema tusen gånger. Men varje gång slutar jag efter ca en vecka. Dumt! Men nu har jag helt ärligt fått nog, inte bara på mitt utseende, utan också på att jag aldrig har gått i mål. Aldrig klarat av det jag påbörjat. Så. På´t igen. 

Den här gången äter jag efter nått helt annat än vad jag gjort tidigare. Antar att det är en blandning av GI och LCHF. Inga kolhydrater alls, små portioner, massa ägg och kvarg. Dock håller jag på att bli knäpp, eftersom jag älskar pasta, ris, bröd, osv. Men efter tre dagar med ägg och träning så fungerar det fruktansvärt bra :) Och som en bonus så är det lördag snart då jag har en "du klarar det dag", vilket betyder att jag får äta VAD jag vill (men med måtta). 

Så nu håller både jag och min sambo tummarna att jag klarar av det här! :) 

VS

Har ju helt klart gått och tappat bort hur man bloggar :p

Vilket fall som helst så har jag nu jobb upp över öronen! Vilket jag inte klagar på! 

Men det roliga i de hela är att jag har gått och varit så less på att bara sitta hemma. Och så får jag bara ett samtal om att dom behöver mig! (Man känner sig inte alls speciell). Och samma dag som jag ska på min första arbetsdagen så ringer arbetsförmedlingen och säger att dom har gett mina kontaktuppgifter till en arbetsgivare (som behöver någon till sommaren) och dom kommer kontakta mig när det är tid för arbetsintervju. Allt bara faller på plats utan att jag ens behöver lyfta ett fingret. Dock är det lite synd när jag inte kan skryta om hur duktig jag varit och fixat jobb på egen hand. 

Nu går det lite framåt i alla fall, och jag slipper stå och trampa på samma ställe! :) 

Jag har verkligen fått Aussie på huvet. Vet inte hur många timmar om dagen jag spenderar på att tänka hur det skulle gå med en till liten skit. Jag går igenom allt, om och om igen. Den senaste veckan har jag kollat mer på youtube-klipp än vad jag gjort på säkert tre år. Blocket ligger inte heller så långt ner på listan. Googlat kennlar och blivit helt såld på alla sötnosar där ute.  Massa, massa aussies!

Det är sånna här tillfällen det suger att vara arbetslös - när pengar är det enda hindret från något du verkligen vill ha.

Det hjälper inte heller så mycket att min kusin och hennes sambo har skaffat sig en till APSÖT liten skrutt. Det ger mig bara ännu mer bebislängtan...

Efter lite tjat från en kompis och min kusin (och lite från mig själv också) så har jag nu fått fingrarna ur och skapat en ny blogg. 

Känns förvånansvärt bra att vara tillbaka. 

Här kommer det i alla fall att handla om mitt liv, mina val och antagligen en massa "skit" :)

Lite kort om mig! 

Jag bor tillsammans med min fina sambo, hunden Santoz och vår kisse Cleo. Och förhoppningsvis en liten valp så småningom. 

Intressen tänker jag inte alls dra upp då det är så otrlogit mycket. Allt ifrån tatueringar till cupcakes. Ni lär nog se en hel del med växlingar av vad jag pysslar med :)